hollandaise

Susanne 47* hade prövat allt. Alla mirakelkurer och treveckorsmetoder. Kassettband för hemmabruk till exempel. Hon hade på dem när hon diskade eller gjorde helt andra saker. Men hon kom alltid på sig själv med att fuska, och ägnade oftast mer tid åt svårdiskade lasagnerester än åt att lyssna. Helt plötsligt talade en ny tålmodig kvinna om possessiva pronomen. Säg efter mig sa hon men Susanne hade ingen aning. Mijn med långa y?
Och Susanne hade som så många andra försökt med det traditionella. Det skolbänksklassiska. Hon skrev glosor, men somnade. Hon repeterade grammatik men kom på att det var slut på mjölk. Hon placerade färgglada flikar vid relevanta sidor, men glömde av deras funktion. Rosa för vokabulär, grön för... någon annan skillnad? Ja, hon hann till och med ta till mer okonventionella metoder som att försöka lära sin papegoja att säga "graag gedaan". Efter tre veckor kämpade han fortfarande med det första g:et.

Det var långa år. Susanne betraktar dem än i dag som ett glapp i tiden. En tid då hon inte riktigt levde med andra människor. Men så kom dagen då hon blev tipsad om det som fungerat för alla holländare i alla tider: 2 dl havregryn och 5 dl vatten.
Hon kokar ingredienserna med lite salt i fem minuter varje morgon. Sedan tappar hon upp sin nya röst på flaska att bära med sig under dagen. Inför varje konversation i vardande tar Susanne en stor klunk och gurglar ordentligt. Och aldrig förr har hennes intonation varit så korrekt, hennes g:n och hennes harklingar. "Jag kan inte tänka mig ett liv utan havregrynsgröt numera". "Den har förändrat mitt liv". "Helt plötsligt blir jag lyssnad till med respekt, det hände nästan aldrig när jag inte kunde harkla."

* Susanne heter egentligen något annat.

Maarssen är beläget 7 kilometer sydöst om Utrecht och har 39 675 invånare. Ett centrum med tillhörande höghus finns, liksom en tågstation och ett antal lokala skolor. Den största delen av orten består dock av radhusområden. Den största delen av radhusområdena består av barnfamiljer.

Områdena ringlar sig fram i längor mellan kanaler och broar. Tre våningsplan är inte ovanligt och trapporna är alltid smala. Endast en insatt kan se skillnad på husen. Övriga får orientera sig från Lidl, beläget i myllrets mitt vid den enda huvudleden.

På Reigerskamp (gå rakt fram från stationen, sväng ner vänster under tunneln vid busshållplatsen och följ skyltarna) är husen med de udda numren av någon anledning överrepresenterade av flickebarn. En ännu inte verifierad hypotes är att det har något att göra med det lokala vattnet. Men också slumpen kan stå skyldig. På gatorna leker områdets barn hela dagarna. Mammor tittar på, talar med grannfruarna, spejar bakom gardinerna och har uppsikt över vad som sker. Spela fotboll, cykla, slå sig på knäna, nu kommer mormor.

Den nya flickan som går in vid hus 777 talar inte holländska men ska bo där när husets familj är på semester i Sverige. Ta hand om katter och blommor. Handla på Lidl.

Efter tio tystnar allt. Området släcks ner och katterna släpps ut.